Beblandas med din närvaro
och du får mig att ligga brevid i skrattnoja
och du leker att vi lever
just då
sen lagar vi ris med vitlök
och vi behöver inte gråta
för den var inte gul och ful
och du med sned mun talar så berörande
och jag kan nästan bara lyssna
på din resa mellan bergen där du mötte indianer
och jag avundas din stil
att du vågar ta dig vidare
och jag står vid sidan av och känner
kära vackra vän och kvinna
minns fjorden som vi dök i när det var september
och kallt i träden
och lusten som vi bredde på våra mackor
tavlan jag målade med en grävling
som att den var stolt på nåt vis
och jag var smal då alldeles för skellettflickig
och du höll om mig som värme
tid som förvandlas till nya stunder
nu är jag helare och mer på riktigt medlevande
Beblandas med din närvaro
i mjukhet finna dig och mig
vara på hemväg fast fortfarande i nyfiket vandrande
brevid varandra med röda starka munnar
som vi tatuerar in med pussar på varandras händer