Det är något jag inte begriper,
med ditt sätt att befästa blicken,
som om du ser men inte förstår
när ledsamheten blir till smicker

det är som du inte växt in dina skor
men ändå fortsatt gå,
kanske trodde du var en vinnare,
men vinsten rann ur tiden, som slutade slå

omöjligt är att säga, hur annorlunda livet, om
rimlig är tanken om missär, den krossade illusionen
kanske är lögnen bäst, den vita lögnens smek

kanske om jag blundar för ljuset,
och låtsas att allt är på lek
men det finns någonting som
inte går att dölja, det som måste hållas för sant

önskan att bli förd bakom ljuset, älskling
är det inte de svagas tvivel?
varför gömmer du dig bakom en klichè
ditt vilsna skratt, en lögnens missär
rispar som nageln mot glaset, skär tusenfalt