Jag var sex år och la fåglar i jorden.
Kanske skulle de slå rot
och indianer blomma ur deras ruttnande näbbar
Men blommorna på graven
var till mormor


Jag var tolv år och gick min första vända
Kanske skulle gatan ge mig mod
och männen vänta med att kasta sig genom min kropp
Men blommorna på graven
glömde jag



Jag var arton år och föll genom havsdjupen
Kanske skulle fiskar äta mitt kött
och sjöstjärnor livnära sig på dofterna av själen
Men blommorna på graven
syntes vissna