Varje dag ser jag, hör jag, lyssnar jag till de sjuka.

De svårast sjuka som inte vet hur nästa morgon blir, om den blir.

Jag möter deras nära och kära, lyssnar till deras ord.

Varje dag stöttar jag dom som jobbar närmast, hjälper dom att orka.

Livet här är en kamp för överlevnad, en kamp för en lite bättre dag.

Varje dag skulle kunna vara dyster och mörk, utan hopp och full av ångest.

Den som kliver in förvånas av alla skratt, av glädjen i det lilla.

Hoppet lever och frodas här, svetsar oss alla samman.

Det är här vi förstår att hoppet är det sista som överger oss.

Det bär oss fram, ger oss kraft vi inte trodde fanns.

Det är här vi kämpar tillsammans, alla vi som tvingas se döden i vitögat.