Åskan mullrade dovt
nästan obemärkt
utanför mitt fönster
Och regnet föll

smattrade
på fönsterbläcket

Det lät som knackningar
Hårda men ändå vänliga
Det var som om dropparna
ville väcka mig
ur mina drömmar
hjälpa mig se verkligheten

Tekoppen på bordet framför mig
stod orörd
Vattenytan såg på mig
med sitt stora
blanka öga
Vädjade till mig
att göra något av dagen
Vad som helst
Bara inte tänka på

Honom

Men djupt inom mig
kunde jag fortfarande känna
hans varma hand i min
Hans suktande läppar
snuddandes
mot mina

och den flyktiga kyss
som dränkts i vin
och ciggarettrök
Under himlens
gnistrande täcke

Vi befann oss i en bubbla
där sovande hus och gator
inte existerade
och där det dunkla ljuset
bjöd oss att somna in
mjukt
i varandras drömmar

Hur skulle jag kunna glömma
den stunden?
Hur skulle jag kunna glömma
hans oförstående blick
när jag sedan släppte hans hand
och försvann in i dimman?

rädd för att se vad jag kunde förlora
rädd för att ge mig hän
i hans flammande ögon

Hur skulle jag kunna glömma
när bilden av honom
ständigt fladdrade förbi
i min ögonvrå?


Åskan mullrade starkare nu
Bedövade mig med sin
sympatiska basstämma
Gav mig tillfälle
att ta ett djupt andetag
och låta blicken
glida ut genom fönstret

En envis ljusstrimma
hade letat sig genom
det tjocka molntäcket

Någonstans
djupt inom mig
kände jag hur jag log