jag slog sönder mitt kaos mot din benstruktur;

lämnade mig skälvande

likt efter Bomben,

doften av ditt hjärta

och tystnaden mellan sms-signaler


jag har stirrat in i mörkret för länge -

konturerna av något förlorat

mänskligt

har brunnit fast på ögon som inte längre blinkar bort tårarna

när jag skriver samma text och sjunger samma sång ytterligare en gång för mycket-

ändå glömmer jag alla texter

ackordföljder

för tystnaden är det enda som känns bekant


tystnaden

och avsaknaden


tänk att gå fri
inom detta frusna jag

obemärkt kan jag känna
en svag förskjutning
någonstans avlägset

som ett öde eller en ström av okända konsekvenser

på väg från mig till dig

där gränsen osynligt sömlöst
försvinner

likt en rysning
längs din hud

som promenader
över din grav

drar du din hand
tillbaka

och tillbaka igen