Skulle vilja vara nio år igen.
Cykla till lekparken.
Ta av mig skorna, springa barfota i sanden, åka slänggunga eller den där karusellen vi fick sån fart på, Sten och jag. Runt runt runt. Så fort det bara går. Tills vi blir illamående. Nästan i alla fall. Sen gunga. Högt och fort. Allt ska gå fort.
Jag älskar när det går fort. Bergochdalbanan på Gröna Lund. Eller uppskjutet. Tjopp! Hej hopp!
och cykla till Storsjön och bada. Sola. Bränna mig i solen. Så det svider när jag vänder mig i sömnen i sängen.
Jag skulle vilja vara gammal. Åtminstone sjuttio. Eller sjuttiofem. Kanske åttio till och med. Få vara frisk. Få sova på morgonen. Stiga upp när jag legat färdigt. Dricka kaffet. Läsa tidningen. Tidningarna. Inte nyheteterna från igår, utan något i kulturbilagan kanske. Kanske en intervju. Nån modig och klok människa som vågat göra det hon brinner för.
Jag skulle vilja brinna.
Och göra det jag tycker om att göra. Säga det jag tycker och tänker. Röka och dricka lite sprit. Nåt gott, förstås. Kanske portervin från Portugal. Det ska va lite sött. Fin choklad ska jag äta. Sakta. Fort. Spela gitarr i en rolig orkester.
Gå hand i hand med Stina och kyssa henne mitt på trottoaren. Mitt på mun. Länge. Framför biblioteket kanske. Säga att jag älskar henne och att jag vill bjuda på gofika.
Jag måste ha ganska gott om pengar. Men ingenting äga. Inga skulder. Inga lån. Och vi måste bo så billigt att vi kan slösa. På ingenting särskilt.
Klart jag hoppas vi kan åka till Arlanda ibland, i april kanske, eller maj, och ta en sistaminutenresa vartsomhelst. Och i september. Eller november.
Om vi får ut tiotusen var i pension borde det väl gå bra. Så badar vi nakna i Medelhavet och dricker en kall öl på stranden. Eller yoghurt med honung.
Nu är jag femtiosex. Har ett bra arbete. Är ganska bekväm och lat. Har det bra tillsammans med Stina. Och Filippa. Ska strax följa Mikael på fotbollsträning. Sitter just nu och tittar på när Filippa och Ronja leker i lekparken. Ska lämna in tipset också. Ikväll är det semifinal mellan Tyskland och turkarna. Hoppas på turkarna för första gången i mitt liv. Stina ligger i soffan i min famn.
Jag gör det jag vill nuförtiden. Men lite mer vill jag göra. Åka till Gröna Lund. Dansa lite tango kanske. Kanske i morgon. Säga vad jag tycker och tänker. Hitta nåt enkelt och vettigt att tjäna lite mer pengar utan att anstränga mig för mycket. Bli ledsagare kanske. Älska med Stina. En varm sommardag i en liten bortglömd skogsglänta. Eller gå på en fransk ointressant film på Folkets bio och smyghångla lite. Med Stina.
Jag är både nio, sjuttio och femtiosex. Gör det som faller mig in. Är lycklig. Och tacksam. Har det så himla bra.