.

Jag har dagligen
tittat i spegeln
och sett hur den
visat en kropp jag ej
tillåtit besöka badplatser

Alla fel
och alla kilon
har skrikit åt mig
och fått mig att,
lite omedvetet,
äta mindre

Igår pratade jag
med min bästa vän,
- hon tycker jag äter för lite

Själv har jag inte tänkt på det

Hon frågade
om jag hade ätstörningar
Jag skrattade fort bort det
med ett leendes nej,
(ett för stunden ärligt svar)

Det var befängt
Ätstörningar?
Jag?

Jag är för tusan kille
och jag som är tjock
- det har spegeln sagt

Jag gick hem,
funderade på
vad hon hade sagt

Kom fram till att
hon kanske har rätt
för jag äter nog ganska lite,
och ganska sällan
Men anorektisk?

För första gången,
på jag vet inte hur många år,
tittade jag med ärliga ögon i spegeln

- där var inte den överviktiga pojken
som stått framför mig i alla dessa år

Jag var smal
Revben
Höfter
Allt

Hur kunde jag inte se?!

Jag vet varför,
för jag VAR tjock,
för fem, sex år sedan

och trots att jag,
i verklighetens ögon,
gått ner på tok för många kilo
så fortsatte jag se pojken
med bristningar
och tjockis magen

Men nu,
när jag vågade vakna
- hon,
min vän,
fick mig att vakna

Jag har aldrig tänkt
på anorexi förut
- det var något för tjejer

Har alltid undrat
hur man kan undgå
att se att man är
ohälsosamt mager

- men nu vet jag
och det var inte svårt,
inte svårt alls…