hösten sänker sin slöja över oss
döda löv med livfulla färger skvallrar om att
sommaren
(vår sommar)
är ett avslutat kapitel för den här gången

i somras då log du sådär vackert som bara du kan
(det där leendet som får alla andra att le du vet)
vi skrattade i kör sådär som vi gör
från ljus morgon till lika ljus kväll

bilder av en liten stuga, där vi låg och skapade hopp
genom våra högljudda skratt
(där du låg och skapade mening bara genom att finnas till)
bilder av kallt hav
som värmdes upp av ömheten,
vår ömhet du vet

bilder av färger i tusentals
bilder av dig och mig på en träbrygga
(de vackraste bilder som finns)
bilder av Oss har etsat sig fast i mig och fyller mina ögon med tårar
glädjetårar

för det fanns bara glädje då
det fanns bara glädje, glädje och vi
minns du det, att du log i somras, vår sommar?
(och sommaren innan det)

men hösten lägger sin slöja över oss
dämpar ljusen utifrån och lägger mörkret alltför nära
och du ler inte sådär som bara du kan längre
du är lika vacker, men det når inte ut till dina mörkblå ögon
(och då jag kan inte le jag heller, du vet)

världen omkring bleknar för oss båda
för dig är den svart, det vet jag
och för mig utspelas den i gråskala
(dina tårar lägger sig i min ögonvrå och suddar ut allt)
meningen vi skapade, den har också bleknat

hopplöst och svart ljuder din melodi
och försöker locka fram svagheterna
de där som egentligen inte finns
hopplöst och svart skriker din bild
om hur världen förfaller framför oss
(och det är allt du ser och hör)

men i en bleknad värld som har svikit självförtroenden
så lyser andra bilder starkare än allt annat
bilder av en liten stuga och av en röd båt
bilder av två leenden som sjuder lycka
(jag vet att det är svårt att se nu, men det är våra leenden)
och en annan melodi överröstar allt annat
kasettband och du kan den sista raden i refrängen

vi har skapat liv
vi har skapat mening och hopp
(allt det vi saknar just nu)
och vi kan göra det igen
tillsammans

först hösten med sin slöja, och sen vinter
det är två årstider
(och jag vet att vår styrka bär oss igenom dem)
och sen kommer våren
skapar knoppar på såväl träd som på själar

en vacker blomma, den vackraste av dem alla
har vissnat för ett slag
men jag ska göra allt i min makt för att ge dig knoppar
(och jag tror, jag tror på att vi kan lyckas)

även slocknade solar kan lysa upp
(du lyser upp hela min värld)
och jag vet att du kommer brinna igen
brinna för oss
och le sådär som bara du kan
och ge allting liv igen

i en grå värld som kväver dig långsamt
lyser bilderna, drömmarna, minnena starkare än allt annat
och jag finns här för att hjälpa dig andas
nu och föralltid

inget du, inget jag
(och vi klarar det här. tillsammans.)

















.