Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
anorexia nervosa folks


Kräkshow

Det finns inga siffror i
Men det skrämmer mig ändå
Inte särkilt många gram heller
Men tillräckligt för att jag ska rygga tillbaka
Varför kan jag inte låta mig leva?
Det skjuter rysningar av kyla längs min rygg
När jag sitter gör det ont
Benen är i vägen och det finns snart inget kvar
Elegans som man säger
Perfektion som andra säger
Jag skulle snarare kalla det tvång
Rädsla, skam och brist på förnuft
Jag får inte ut allt som vill ut
Det liksom river och klöser mig inifrån
När du talar med mig så ler jag
Och skrattar på de ställen där jag borde
Nickar och hmar som det passar
Och du märker ingenting
Du vet ingenting om hur jag kan trolla
Hur mycket man kan spola tillbaka
Du vet inte alls någonting om min hemlighet
Att svälja baklänges, att ångra sig
Det som kommer in kommer alltid ut samma väg
Men skulden finns kvar
Kylan tillkommer
Oron växer
Utmattningen är fullständig
Jag kan inte andas
När du ler mot mig
Och jag ursäktar mig
Svamlar, ljuger och hemlighåller
Skyndar iväg mot min tron
Min trygghet, mitt löfte till mig själv
Skoltoaletten är inte vacker
Och mina klasskompisars skratt skär sig mot min värld
Det attackerar dörren men dörren står kvar
Förblir låst
Tills jag är klar
Tills trollkonsten är över
Största möjliga tystnad
Du kommer inte höra mig kvälja
Du kommer blunda för mina rosiga kinder
Och dimmiga blick
Skamsna steg tomma skratt
Du kan inte se mig
Jag är en absolut häxa
Jag kan lura dig vart jag vill
April, april




Fri vers av Saronde
Läst 579 gånger
Publicerad 2008-09-26 20:57



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Saronde