Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag var fjorton år och haschet talade i tungor medan jag knäckte koden till mittens rike och steg ut


Du och jag i skolan. Sjuåringar med glugg mitt fram och flätorna i hoppfulla danser. Alla åren framåt och bakåt i evighet utan slut och äntligen skulle sommarloven bli våra. Så vi längtade!
Du och jag
Rutiga klänningar med fickor. Likadana skolväskor och suddgummin som luktade godis.
Alla bokmärken som måste bytas och änglarna som tappade glittret om man inte var försiktig. Anette var aldrig försiktig så hon fick aldrig se. Aldrig komma nära oss. Och BrittMaries händer såg ut som fiskfjäll.
Du och jag men inte BrittMarie och Anette.
Förrän du blev kär i Anettes brorsa fast vi lovat varandra att aldrig se på pojkar. Du skrev hans namn i din hand och ställde dig med de andra dumbrudarna i en rad när högstadiekillarna skrålade sig förbi. Jag förstod aldrig hur det kunde gå så fort. Vi hade ju nyss gått tillsammans med likadana skolväskor. Och nu kom du med kortkorta kjolar och mascara och skröt om att du inte kunde vara med på gympan för mensen.
Jag ville inte ta slut på oss. Men du gick och jag blev kvar där du lämnade mig.

Du och jag
Som ett minne av en doft. Barnängens barnchampo och suddgummi.
Sedan flyttade du och BrittMaries brorsa kysste mig med blöta läppar medan han tog av mig trosorna och jag fick mens och brösten gjorde ont och jag drack grogg och rökte min första brajja och blev vuxen. Osårbar knäckte jag koden till mittens rike och steg ut som min egen miljardär. Snutarna som tog mig till psykakuten frågade hur gammal jag var men ingen trodde mig. Jag var fjorton och haschet talade i tungor medan jag drömde verkligheten.
Det var jag som var gud och sedan födde jag hans son.

Jag glömde dig aldrig och i går när jag sökte någonstans att sova såg jag ditt namn på en brevlåda. Lidingöadress med järnstaket och oåtkomligt varmgarage.
Jag undrar om du har kvar den där rutiga klänningen.
och om du någonsin gifte dig och gjorde allt det där vi drömde om
Du och jag


Två kvarter längre bort hittade jag en olåst källardörr.

Och i natt sov jag skönt utan drömmar.
Kanske kommer jag och hälsar på dig en dag. Bara för att fråga om klänningen. Jag lovar. Bara därför.










Prosa (Novell) av halmstrå
Läst 308 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2008-09-27 18:45



Bookmark and Share


    miramari
Du målar med dina ord så jag ser bilder. Skolgårdar, skolväskor, luktsuddisar och bokmärken. Förlorade vänner och olika vägar i livet.

Du skriver och beskriver väldigt bra!

Applåder!
2008-10-09

  fågel grå
Mycket bra och
berörande text.
2008-10-05

  Hannadraken
Mmm, vad är det som gör att den ena hamnar här och den andre där? Din "mininovellett" ställer bra frågor. Det ryser i mig.
2008-09-28

  Kristina Wallbing
Du är en skrivartalang, definitivt!! Och du skriver så äkta. Precis som det var beskiver du tonårslivet, det blir lätt att känna igen sig i vänner som sviker och i den första delen av berättelsen. Jag tycker att din text också väcker frågan hur det kommer sig att vi väljer de vägar vi gör. Och om vi väljer? Kanske det är tillfälligheter, iaf för unga människor, för ungdomar kan ju inte alltid veta vad som är det bästa valet.
2008-09-27
  > Nästa text
< Föregående

halmstrå
halmstrå