Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
några fina minnen


Då livet bara hade börjat



När jag var liten var jag övertygad om att kunna flyga.
Min kompis Malin och jag brukade hoppa från soffan om och om igen. Ibland kändes det som att man låg kvar en aning längre i luften, om vi bara tränade skulle det säkert gå, några försök till och så iväg!

Vi ingick en vänskapspakt, bytte blod och bestämde att vi skulle vara vänner så länge vi levde, och när vi blev stora skulle vi bo på Hawaii, i alla fall åka dit någon gång, tillsammans.
Vi åt torkade ärtor som vi besvor med Pippis formel och aldrig, aldrig skulle vi bli stora. Vi skulle heller aldrig få bröst, vilket Malins större syster Åsa hade, otänkbart!

Vi byggde istället kojor i träden med Pelle och Thomas, slogs med Mats och Ulf, som jagade oss när vi retat dem.
Jag glömmer aldrig hur kul det var att göra miner och skrika fula ord, eller hur ont det gjorde när de fick tag på oss!

Vi fick skrapsår på knäna, söndriga tår, myggbett på benen och smutsiga fötter, dagarna var oändliga och livet likaså.
Jag slog ut en tand, fick nya tänder,
och bröst också så småningom.
Men jag glömmer aldrig de här dagarna i min barndom, då livet bara hade börjat.





Övriga genrer av tanto
Läst 398 gånger
Publicerad 2005-07-31 23:46



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

tanto