Bara ord.
Mitt personliga helvete
Jag hatar att vara ensam hemma.
De vita väggarna ser oändliga ut när man sitter i mitten av rummet.
Hör den dånande musiken som jag satt igång för att helt enkelt få någonting annat att tänka på.
Men det funkar inte..
Ingenting kan få mig att tänka på någonting annat.
Det vore egentligen lika bra att ge upp den envisa kampen mot depressionen .
Men jag vill inte att folk ska se mig när jag mår som sämst.
För det gör mig illamående att ens tänka på det.
Inser sedan att det behövs någonting mer för att få mig att glömma.
Går ut i köket och letar upp alla smärtstillande tabletter jag kan hitta.
Går sedan vidare till spritskåpet.
Nu sitter jag här med en flaska sprit framför mig och en liten bit ifrån flaskan ligger det små röda piller.
Det är alltså det här som ska få mig att somna in och helt enkelt tillåta mig att glömma allting.
Jag sträcker mig efter flaskan, men sedan stannar jag upp och tänker.
Är det verkligen likt mig att bara försvinna och lasta över alla problem på mina nära och kära ?
Nej, verkligen inte.