Jag hade 

aldrig

släppt

taget 

hade

kysst dig

kramat dig 

Jag hade skrikit med mina lungors fulla styrka tills balanssinnet i ditt inneröra blivit skadat för all framtid

Jag hade kunnat slå dig 

Jag hade kunnat ta upp en kniv och sprätta upp handleden för att ge dig blod

Jag hade skrikit med mina lungors fulla styrka så att jag för all evig framtid blivit döv

Jag hade slagit mig själv. Förbannat mig. Tagit upp en kniv och skurit mig tills smärtan blev så djup att alla sinnen domnade och döden befriade.

Om du inte vaknat

Om du inte vaknat 

den där gången,                                                                                            och all min rädsla släppt   
 i ett endaste andetag 

så hade jag aldrig kunnat acceptera att mitt egna hjärta slog

och natten hade fortfarande varit kvar

                               och den här dikten

  aldrig

     blivit skriven