Ro mig iland
och få mig att förstå
att ekan är ankrad.

Trampa över min tröskel
men snälla lämna inte
smutsiga fotspår.

Klä mig
i den mjukaste rustning
som håller tätt
för oroligt väder.

Lägg en hand på min axel
om det känns tryggt
så våga ta bort den.

Riv inte av mig armen
om handen ej lyder.
Hugg inte av mitt ben
om foten går åt fel håll.
Låt min kropp förstå
en svårtolkad själ.

Du med ekan
förstod du mitt kval?
De smutsiga avtrycken
var svåra att tvätta bort.
Rustningen var hård
men den höll mig torr.
Jag saknade handen
när du tog bort den från min axel.
Armar och ben
är fortfarande mina.
Från kroppen de spretar
likt min själs grenverk.