Där var hon, sen åkte jag.
Hon om inte tillbaka.
Det blev kyligt och jag började äta min frukost i sängen.
Snön dansade på grenarna två gånger om.
Jag glömde nästan, sedan dök hon upp en stund.
Gjorde sig påmind i mittuppslaget, kanske visste hon att jag alltid läser tidningen?
Vad ville hon?
Hon sa aldrig det.
Vacker var hon alltid, sällan betänksam men togs som pant.
En garanti till succé.
Hon lyckades nog glömma det mesta.
Jag med tills, hon dök upp igen
Det var då jag slutade skilja på årstiderna.