Jag behöver vara överst på din prioriteringslista, denna gången.
Jag behöver att du ser vad jag har målat, vad jag skapat och vad jag har blivit.
För att det ska bli möjligt för mig att söka ditt stöd så måste du veta vad det gäller och just nu ligger du efter.
Jag vet inte om du ser mig?
Om bollen är så lätt och förutsägbar så är jag nog fyrkantig.
Jag tar tillbaks det där, jag är femkantig och står med femte sidan bort från ljuset så man kan inte se alla former jag kan ta.
Det är också därför jag tror du inte ser mig, ibland tror jag att du slutade titta, det tror jag inte längre.
Jag kan inte minnas vart du skulle gjort det.
Jag är svårare än dom andra, det tar mera tid och långt från allt du kommer att höra kommer du att gilla men jag måste säga det till dig.
Detta för att skapa helhet i min femkantighet och oregelbundenhet, det går att göra stabilt av oregelbundet, jag fick aldrig din logik förstås så vi har nog olika översättningar på det mesta och ändå så ser jag så mycket av mig själv i dig.
jag undrar vad du tänker ibland men vågar sällan fråga.
Sällan är aldrig, det är bara jag som ger mig själv ett ursäktande stöd.
Jag har av djup rädsla för något slutat prata, slutat fråga och krävt att du kommer till mig 0ch om det är jag som är bra på att verbalt uttrycka mig och har det största behovet av det. Vemn är jag att komma och ställa det kravet?
Andrahand, nej men din upptagenhet har gjort att jag tror att du inte är intresserad och kanske är det vad jag är rädd att få höra.
Det är så.
Det som jag gör är mer än vad ordet ges som självklart och någonstans där tappade du mig.
För att plocka upp mig så måste du sätta mig överst och spela matchen med en femkantig boll som kan ta oväntad vändning, en boll som tar instruktioner men som inte lyder, hon väljer sin väg men som vill ha med dig i matchen.