ett pussel är inte fullständigt utan en bit,
men
vad säger man om pusslet har en bit för mycket?
precis som jag som har någonting extra,
vad är jag eller varför?


det finns en grupp människor som ja träffar ibland
dom är precis som jag, de har en pusselbit för mycket.
de säger att dom också känner sig ensamma,
det är nog lite därför vi träffas.

vi vet saker om andra som ingen annan vet
en del hör saker och en del ser
vi kan hjälpa andra och egentligen så mycket mer
ingen av oss har bett om att vara annorlunda,
endel klarar dock sin "börda" utan att ifrågasätta den
men mig börjar den driva till vansinne

Min extra pusselbit, ger mig andras känslor,
andras sorg blir min sorg, andras lycka blir min lycka, andras depression blir min depression, andras självmordsförsök kan bli min död.
Det låter som en börda jag vet men samtidigt kan jag på det
sättet göra så mycket mer om någon bara ville tro mig
om ni lyssnade till orden runtomkring er,
de ord ja kan säga, skulle jag nog kunna hjälpa till att laga en del

men ja förstår den inte, pusselbiten, de känns som den går emot mig
jag vet inte var den ska vara, den passar inte in, precis som jag
och att hantera den är det som är svårast den är fin på sitt sätt
men ibland
vill ja bara kasta bort den, gräva ner den och aldrig mer se den

inte ens den ja älskar mest av allt
kan ja tala med om detta, han tvivlar vilket får mig att känna mig galen
men jag är inte galen!

när ja är med de andra mystiska pusslen känner jag mig hel
precis som om ja vore som alla andra, när jag går hem
börjar de genast sticka i mina vener igen
jag vill bara skrika ut hur det känns att vara jag
men spelar de nån roll när de ja vill skrika åt inte spelar i mitt lag?!

Ja önskar bara att ni andra hade lika många pusselbitar som jag