”Jag såg att du pratade med jäntan Potter” Scorpius ryckte till då han hörde Sabinis röst och vände sig om mot honom där han stod lutad mot stenväggen med armarna i kors, de flammande facklorna längst med väggen spelade i hans mörka ögon.
”Och?” Sade han trött och höjde på ögonbrynen, han hade redan ångrat det han tidigare gjort, en Malfoy ber aldrig någon om ursäkt, aldrig.
”Du borde ha så lite som möjligt med henne att göra, du kan lätt råka i trubbel” sade Sabini varnande och Scorpius ryckte på axlarna innan han började gå mot de dystra fängelsehålorna.

”Jag menar allvar Malfoy, du har många runt om dig som är osäkra på var du står och om de får reda på att du springer omkring och dreglar efter tjejen Potter, är du så gott som död innan du hunnit säga Mörkrets märke” sade Sabini allvarligt och skyndade ikapp honom.
”Jag lovar jag ska aldrig mer tala ett ord till den där jäntan, det var bara en sak jag var tvungen att kolla upp och föresten dreglar jag inte över henne” fräste Scorpius, tydligt uppretad.
”Bra för dig det” sade Sabini men såg tvivlande ut då de båda svängde höger och gick mot den dolda ingången till sällskapsrummet.
”Rent blod” sade de båda unisont och klev in genom öppningen som blottade sig i den kalla stenväggen.

Scorpius log då han återigen stod i det avlånga sällskapsrummet, de gröna lamporna i taket gav rummet en mystisk stämning och i de mossgröna sofforna som var placerade lite här och var satt elever och slappade med sina vänner, tydligt lika glada som honom över att få vara tillbaka i slottet.
”Du Malfoy, vi får se till att slå Gryffindor i quidditch i år, jag skulle inte stå ut med att se Potters högfärdiga min en gång till ifall de vann” Gordon, slytherins lagkapten och ena jagare dunkade honom vänskapligt i ryggen innan han och en lång brunhårig tjej, som Scorpius identifierade som Ursula Prewett, försvann genom en av korridorerna som ledde till sovsalarna.

”Jag går och lägger mig” sade Sabini och försvann bortåt den ena korridoren medan Scorpius slog sig ned vid ett av de mörka borden och tog ett av de tomma pappersarken som låg där och började skriva till de där hemma.

Hej far, mor.

Jag hoppas att ni har det bra och att ni slipper Ministeriets jobbiga kontroller, de borde veta att ni står på den rätta sidan, vad som nu är den rätta…
Det är verkligen underbart att vara tillbaka på Hogwarts, att åter igen få ströva omkring på slottsområdet, runt i slottet, först nu inser jag hur mycket jag verkligen har saknat det...
På vägen till slottet fick jag trängas i en vagn med Potter fans, vad är det som är så otroligt med honom? Visst, han besegrade ’Mörkrets herre’, men han hade ju aldrig klarat det utan andras hjälp, men ändå behandlar de honom (och för att inte tala om hans barn!) som gudar, jag fattar inte varför och tål dem inte.

Imorgon ska vi få våra scheman och jag hoppas innerligt att vi inte har lika många lektioner med Gryffindor som förra året, varför måste de envisas med att blanda grupperna, det är ganska så löjligt, vi jobbar ju liksom bättre utan jobbiga Gryffindorare.
Men nu kallar sängen på mig, jag hoppas att ni har det bra.
Kramar, eran son Scorpius Malfoy

Scorpius gäspade stort och sade god natt till de andra i sällskapsrummet innan han gick in i den nu mörklagda sovsalen, hans koffert och tillbehör låg som vanligt vid foten av sängen och han drog med ett leende av sig skolklädnaden och kröp ner under det gröna täcket, där låg han ett tag och stirrade upp i det mörka taket och tankarna virvlade bort i drömmar om slottets alla hemliga gångar och rum, det stora slottsområdet och den djupa, svarta sjön som han på något konstigt sätt kände en viss dragning till och snart sov han djupt.

/JvJ, Kommentera! :D