Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
som vanligt är jaget i brevfilmen inte densamma som skrivit texten


En del barn blir bara tolv






Som hon ser in i mina ögons djup
en översvallande tacksamhet
av ren och oförvitlig kärlek
efter timmar på timmar
av korta besök
vid hennes bädd

vakande med splittrat hopp
med hennes hand i min
som i en tyst och trofast pakt

den allra sista dagen
på hennes sommar
slutar handen krama min
jag känner hur hon alltmer
flyter bort från mig

ett sista varmt leende
över hennes ärrade läppar
en sista tryckning av handen
så stelnar hon till

för alltid skall minnet
färga mina sinnen
som en sång man aldrig glömmer
även åratal efter hennes död




Fri vers av lodjuret/seglare VIP
Läst 365 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-10-04 21:56



Bookmark and Share


  Lyckohäxan Enediel
Väldigt sorgsen i sitt innehåll men ändå skrivet med ett lugn...mycket bra!
2008-10-05

  Gunwale VIP
Så vackert skrivet... (Hur ser egentligen hösten ut? Röd? Fåglar ser annorlunda än vi. Vem ser hur döden egentligen ser ut?...)
2008-10-05

  Staffan Welroos VIP
vackert. sorgset. välformulerat! Blir lite låg... Bravo!
2008-10-04

  ¤Anne¤
så sorgligt vackert du målar upp bilden av detta barn!
2008-10-04
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP