Trodde jag visste vem jag var
hur jag ville leva mitt liv
från nu till evigheten

Trodde jag visste hur min kropp såg ut
men inte hur den kändes

Min sikt var klar
men som på alla hav
är ytan så blå
men under
spegeln
är sikten mörk och grumlig

Glad men medelmåtta
Tacksam för ett liv som blivit så här

Trodde jag visste vad jag var bra på
Trodde jag visste vad mina sinnen brann för

Aktiv
kontrollera

Det var ju den jag såg
den jag var
Den som jag kände
som världen antog

Men så kom dagen
en kall mörk vägg
krasch
mot mig
slet en själ i stycken

Glasögon krossades till tusen små bitar
och låg där på marken
och orkade inte ta sig upp

Rädd med ångest i varje cell
ståendes ensam
frusen
tvungen att se en
nakna skakandes kropp
utan någon hjälp
av ett par glasögon

Har synen alltid varit så här
suddig
mörk
is

Nytt par nu
ser inifrån och ut
utifrån och in är krossat
förstört
glömt


En färgrannare värld
sikt tillbaka i åren
tiden speglas klarare
skarpare

fått
mod
visdom
ny syn

de släpper in solljuset
energierna
som ville in i mitt liv

när jag inte såg
när jag trodde att jag visste
allt