Hennes kropp är tung och stävar mot marken, men hennes axlar jobbar uppåt. Spänner sig och gör att hela hon utstrålar förtvivlan. Blicken vandrar. I sina händer håller hon en skål som till bredden är fylld med smärta. Hon måste bli av med innehållet, men den rädsla som bor i henne gör att hon måste be någon annan bära skålen till avloppet. Hon litar inte på att benen under henne ska bära. Hon litar inte på att balansen ska hålla. Hon liter inte på stegens riktning.

Blicken vandrar. Hon ser ingen. Axlarna nuddar örsnibbarna och fötterna är bly.

Skålen med smärta ligger i hennes utsträckta händer.