Mina läppar frasar på vissa ställen.
Hud som inte längre livnär sig på
kyssar och meningar utan mening.
Så jag undrar när du tröttnar på
de tomma muggarna, urdruckna på
glädje och skratt som en gång ekat.
Finner du mig lika vacker när jag
vaknar med lack på perfektionism?
Substitut för något du inte längre
beskriva som en värmande känsla.

Jag väntar på den morgon då du tar
förgivet att jag fortfarande ligger med
huvudet och sover på din ömma axel.