Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Solförmörkelsen på jordens baksida

I det svarta under solförmörkelsen. Ingen som ser att jag skriker. Jag är elegant med röda klackskor och farmors klänning. På ett flak sätter de oss. Jag drar av mig handbojorna. De skjuter alla annorlunda. Jag skriker men ingen ser att det är jag. Jag har lockigt hår som slingrar ner för kinden. En hårnål. En hårsmån från slutet. En man i svart militärmundering tittar på mig. Jag blundar starkt. Hans gevär snuddar vid mitt ansikte. Hjärtslag efter hjärtslag jag lever. Farmors leende påminner inom mig livet innan oåren. Det är darrande kallt. Gatorna har udda nummer. Smoggen förgör andetagen. Jag andas in in in. Kan inte pusta ut. Nacken bränner. Jag kände skottet när det trycktes av. Blodet. Jag har röda klackskor. Solförmökelsen är bara tidens olyckliga omständighet. Ingen ser att det är jag som tystnar.




Fri vers av GaiaKaja
Läst 488 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-10-12 20:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

GaiaKaja