Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I sin ensamhet

Han satt där på sin stol
så ensam så blek, så ynklig
men ändå så bedjande till ett nytt liv.

Till ett liv han har försummat,
så många gånger förut.

Ett liv utan mot gångar och problem.
Han tänkte för sig själv,
som så många gånger för sig själv.

Att få börja om här i livet.
Få ordna allt han hade ställt till
med här i sitt liv.

Medan han löste sina världs problem.
Fyllde han sitt dagliga behov han har.

Med ett leende på sina läppar.
Ett leende som rymmer mer än han orkar bära.

Som han dödar så sakta inombords,
med hjälp av sitt dagliga behov.




Fri vers av JLindh
Läst 245 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-10-13 08:45



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

JLindh
JLindh