- urban var här igår
- sa du att jag fyller år idag?
- ja, han undrade vad du fyller
- undrade han bara, eller ville han veta?

jag är här. vart du är vet jag inte.
jag vet när du fyller. vilket datum,
vilken ålder, till och med vad du
vägde när du föddes.

min sjätte födelsedag. jag minns dig.
luggen i dörröppningen, kassen.
jag hade väntat på dig hela kvällen,
vägrat börja fika fastän alla andra var
övertygade om att du inte skulle dyka upp.
du kom när alla andra hade gått hem.
hade en vägglampa i en kasse.
en dalmatinvägglampa.
du sa, vi ses.
det gjorde vi inte.

pappa hängde upp lampan på väggen,
jag tyckte den var finast i världen och
att min storebror var den häftigaste
på hela jorden. väggen tog nästan eld.

när vi plockat ner vägglampan blev
det ett hål i väggen efter skruven.
jag ville ha lampan kvar, jag lovade att
inte tända den men pappa satte säkerheten
före en dalmatinerlampa.
vi hängde en tavla över hålet.

skillnaden mellan mig och alla andra
var att jag alltid fortsatte hoppas.
varje gång du sa att du skulle komma,
så trodde jag faktiskt det. det var inte
blodsbanden som höll tanken vid liv,
det var du och jag och leksaken vi
råkade kasta upp på brandkårstaket.
det var du och jag och dukandet i
soffkanten. du och jag och din stora råtta.
du var den enda idol jag någonsin haft.

jag brukade jämt lyfta på tavlan.
kolla om hålet verkligen var kvar.
det var det alltid.
hålet efter dig.

du får fortfarande komma, du vet.
fortfarande komma på mina kalas.
varje år. varje tjugotredje oktober.
du behöver inte ta med något.
jag har växt ifrån leksaker,
men jag önskar mig faktiskt fortfarande

en storebror