Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till minnet av min käraste vän Carlo Notaro som gick bort den 10 oktober 2008.


Una Domanda e Elegia per Carlo Notaro, amico inestimabile.

-Förra veckan-

Carlo,
Ska du dö nu?
Med nya lungor?
Var det min sista sommar med dej?
Bättre,
Lika pratglad som vanligt,
för en underbar kort stund

Du andades o ja andades ut

Har din kropp välkomnat en ny död nu?
En kräfta där nere i mörkret -
i djupet.
Inuti din värme,
Muncibeddu di amore,
kryper den å tömmer dig på din
underbara kärlek,
på allt det som jag håller så kärt.

Voglio credere in Dio per te.

-Fredagen den 10 Oktober 2008-

De e morron här nu
Carlo,
å ja undrar om du ångrar nått.
Det känns som om ja gör det:
att ja inte ringde dig,
för att mitt schema va för galet
-En dålig ursäkt för att dölja den hemska människa jag är.

Förlåt mig min vän. Snälla förlåt mig.
Jag gjorde fel...

Du är min vän Carlo,
de har du allti varit.
Allti lite annorlunda,
precis som ja,
å ja saknar dig redan så mycke, så jävla mycke...

Carlo, det blir bara mer å mer skit nu,
min leende arlecchino mask spricker alldeles för fort

Vi borde ta en till café, för att avsluta
vår diskussion
”De låter la vettigt?”
”Aah, de låter vettigt Carlo.”

Ja e glad att jag sa till dej att ja älskar dej, för det gör jag -
du är en sann vän
å jag behöver fler som dej,
men ni blir bara färre å färre,
och med det, som ett klyschigt rim,
blir livet bara värre, å värre
Livet, där man aldrig kan gå tillbaka å ändra rader

När kommer jag lära mig Carlo?
Att ta tillvara
på dom där små
å så värdefulla stunderna.

Jag ska göra nånting för dig gubben:
Jag ska ändra på de svenska språket
å göra det vårt, ditt å mitt mon ami:

Jag frågar mig själv om vad vi hade pratat, om jag hade ringt en sista gång.
Hein Carlo?
Qu’est-ce que tu raconte?

Du minns väl
att ja sa te dig
att ja skulle klippa mina hårstrån som Mohawk-indianerna
å ja gjorde det mellan den senaste strofen å den här

Jag sitter vid bönan av kaffe
å lövet av thé
vid min skola,
me en dubbel espresso
å en biscotti för dig -
vän av vänner

Den här espresson har smaken av skit
å biscottin är inte värd sitt namn
som den blir mjuk i min mun
Allt har smaken av skit i alla fall,
nu när din röst ej längre är här
för att få mej att glömma det -
fångad lycklig av vårt eviga samtal

Att kunna vara i Italien med dej just nu - där du är i Sicilien, å pratar persiska, svenska, marockanska, spanska och franska flytande; där den så vackra italienskan forsar som en vårens bäck längs med sluttningen av en vulkan, utför din tunga, galen av kärlek! starkaste av muskler! och ”Mange-ail” är ditt sista ord, intonerat som en fråga.”Si, questo è bellissimo Carlo!”. Och hela världen spritter när vi svarar varann, för våra stämband vibrerar hela mitt medvetande -

vår värld tillsammans nu.







Fri vers av Alex Rodallec
Läst 727 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-10-15 03:38



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Alex Rodallec
Alex Rodallec