Träden brinner så häftigt i kvällningen
Kastar rubinröda flammor mot himlen
Du sluter dina fingrar runt mina
med kylan som bortförklaring
Vantarna har du gömt djupt nere i fickorna

Ackompanjerade av räfsor och prasslande lövhögar
leker vi kurragömma med tiden
Vi njuter av tedrickardagar
och rullar i okända lakan ovetande om morgondagen

Men så faller det sista lövet
De utbrunna trädskeletten kastar tunga skuggor på fasaderna
Plötsligt står vi där så nakna inför livet
Ovissheten kommer i takt med mörkret

Du hittar dina vantar
men mina händer är kalla
De förkolnar snabbt
de där vackra oktoberkvällarna