gudinnan av ord vandrar bort från templen för att finna den väg som skall ge henne frid
på väg bort blir hon medtagen av de värdsliga ting som gör sig förnimbara i mörkret.
skör av livets smekningar, faller hon handlöst mot jorden
men hon reser sig och går vidare, pinad av vindarnas andetag går hon in i natten
i ett myller av vägar tar hon stigen som leder mot landet ovan, bortom glömskans rike
hon lämnar fotspår av kristaller efter sig, där hon går. hennes utandning är full av bitterljuv längtan från en tid som inte är
i det linjer av spår som trampat stigen, följer hon den drömska stig som beslöjar hennes längtan till landet som var