Min själ bredde sina vingar

och höjde dem


Sedan flög den mellan berg

och djupa dalar


Mitt i natten grät den

för

jag var utan dig


I ensamheten

tänkte den

på de gamla sköna dagarna


I trädgården av rosor

väntade den på dig


Under en främmande himmel

på en främmande jord

i ett främmande vatten

var den


Den grät redan ut

i en störtflod av smärta

men

under allt detta

var den ganska lycklig


Genom svaghet

har min styrka vunnit