Själv har jag en dröm att befinna mig vid en sandstrand,

sökande ängsligt mot havets strimma borta vid horisonten.

Där ett segel, en längtan så stark i min själ.

Närmre, närmre det seglade mot mig med vinden,

fram genom molnen, kom, kom min strålande sol.


Seglet kämpade, slog och tampades hårt,

mot vågsvall och vind seglet växte för varje minut.

Solen genomträngde molnen och öppnade himlens valv.

Då ser jag seglet, båten, det skönaste, så kraftigt och stolt

där stod det, strömmar av förvåning gick genom mitt blod,

min kropp.

Äntligen!