plötsligt stod hon i dörren
helgens stora överraskning

i moderiktiga stövlar
och gladröd kappa

vacker
självklar
lysande

så hjärtligt välkommen

vi delade vatten och bröd
en måltid lika helig som nattvarden

nu har hon gått

med ett leende och ett
hejdå bettan
skred hon över gången

tomt
men samtalet dröjer sig kvar
de små skratten
allvaret
och allt det som sades mellan raderna

det bevarar jag