”Det är ingen vanlig dag för det är mormor Aidas födelsedag…hurra hurra hurra”



Mormor, älskade lilla mormor
Åldern har satt sina spår
Och ibland ser du så sorgsen ut.
Som allt skulle kunna brista på en gång
tårarna som jag vet att du fäller i ensamhet
hänger som sköra trådar kring dina andetag

Då vill jag ta dig i min famn, kyssa din panna
vagga dig till ro. Försiktigt viska



Jag ska göra dig hel, lilla mormor




Men det gör så ont för jag vet att jag inte kan
du kan inte bli hel och kommer aldrig mer att bli.
Din sorgsenhet och dina tårar
som du så ihärdigt försöker dölja
kan jag inte sudda bort. …Det är redan försent.

Och jag vet att du sa …..

när morfar fortfarande levde
då de lyckliga drömmarna dansade
med skratten

att du såg fram emot att åldras, bli gammal och vacker.

Och jag vet att jag sa…

Att då kommer nog livet vara som bäst, att åldras med den man älskar.

Och visst det var bara önskefyllda drömmar
om att få åldras tillsammans.
Ni skulle ju bli sådär gamla och vackra
men skratten har för länge sen tystnat
drömmarna får du aldrig igen.

Och därför gör det så ont
Att se dig ensam
med alla minnen
så levande.

Ni skulle ju bli gamla och vackra tillsammans
det var ju så du sa
lyckliga i alla dar
Som i de vackra sagorna du läste när jag var ett barn…



Och jag vet att du sa

Jag vill bli gammal och vacker…
bara jag inte behöver vara ensam...


Värst av allt är ensamheten