talar inte
med mig själv
för en stund

har skickat iväg
en brevduva

med nyckelorden
till mitt liv
runt klorna

står i regnet av bläck
och ser texten bildas
mellan tunga fotsteg

ber för mindre gravitation

fyller i
mina gamla fläckar
utan en tanke
på var de kom ifrån
eller att det var jag själv
som välte glasen

behöver bara
ange en ton
innan valarna
skickar vidare min sång
mellan varandra

fyller ut den
tills den återvänder
i sin helhet