Utanför rasade stormen.
Tog sin hämnd utan nåd.
Ur skuggorna steg han fram
sökte ögonkontakt med dikterna
räknade tyst in takten
fattade orden och drev dem
in i våra kroppar.
Allting blev spöklikt tyst
följt av svaga ljud av smärta
när han vred om dem i oss.
När allting var över
hängde hudarna kvar
över de röda stolsryggarna.
Utanför rasade stormen.