Man är stark när man står ut
och man är vacker när man lider

Det är därför jag gnider in kroppen med nässlor
och trycker in stickor i läkande sår

Jag kan dra upp ärmen och blotta ärren som visar
att jag har erfarenheten som bor hos en tapper
och härdad soldat som släpat sin kamrat på ryggen.

En kamrat som var halvdöd, livlös och tom
och ströp min själ med sin egen sorg,
höjde sig själv över mina axlar och bevattnade självömkan med mina ord.

Men jag vet att det får mig att känna mig viktig
att offra min styrka på någon så svag
så även om det tar alla krafter jag har
har jag äran att vara stackaren som drar.



Det är synd om mig


Ser alla att det är synd om mig?


Märker alla att jag inte klagar,
att jag inte försöker leka martyr?


Tvärtom, jag hugger av mig armen
och om foten blöder vill jag gå på kol



Tro mig, jag har nerver av stål

Ser ni vad jag tål?





Ser ni mig?