Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag fick nyligen ett ganska barskt wake-up-call, som fick mig att inse att mina problem sist och slutligen är ganska små....


Vad gnäller jag egentligen?

Min väns fotografi med liten mager pojke

Rotar i soporna efter mat

Lilla nyfödda flickan

Med slangar och sonder

Mätare överallt

Hon föddes med syrebrist

Hjärnkurvorna visar noll

Orolig mamma böjd över älskad

Darrande kropp

Hjärtat fladdrar svagt som en fågels

Läkarna ger inget hopp

Sakta måste hon somna bort

Innan liv ens börjat ordentligt

Vanmäktiga tårar försöker jag hålla tillbaka

Vrider mig i skam

För att jag är lättad över att hon inte är min

Jag måste vara full av skit

För att kunna tänka så

Varför blir allt så fel?

I ett liv där oskyldiga får lida

Aldrig få sin chans

Här sitter jag min idiot

Är trött o deppad

Åt så små saker

Som mina problem







Fri vers av merasera
Läst 439 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-10-22 10:37



Bookmark and Share


    Calin
Men så är det ju i verkligheten. Bra fångat.*applåd igen*
2008-10-22
  > Nästa text
< Föregående

merasera