mot en horisont
står en rivningstomt
och en liten flicka i vinden

hon har kolsvart hår
likadana tår
och två tårar längs kinden

hennes enda vän
är förlängesen
en gammal maläten socka

hon har inget namn
söker sig en famn
som en barbackad docka

hon står och står
och snart är det kväll
hon går och går

hennes skugga den vandrar
längs kantstötta väggar
en katt skriker ut
ett oroligt rop på hjälp
i natten