Till adoptivbyrånTill Adoptivbyrån i Stockholm
Hej, mitt namn är Karl-Phillip Andersson-Kronsparre och är nio år. Ja, jag är döpt efter prinsen. Mina föräldrar gillar kungahuset. Jag skriver till er för jag undrar ifall jag kan få information om när jag adopterades av min pappa. Då måste ni ha hans namn, eller hur? Min pappa heter Conny Andersson. Ja, jag vet att det låter lite bonnigt. Min pappa kommer från enkla förhållanden. Min mamma heter Jeanette Kronsparre och är lite överklassig, ifall ni förstår vad jag menar. Ni undrar säkert varför jag skriver till er. Jag hörde av en händelse att jag är adopterad. Jag tror att jag hörde det. Det var när jag själv sov över hos min farbror( som då inte är min farbror då). Men i alla fall så trodde min farbror och hans fru att jag sov. Vilket jag inte gjorde, jag smög tyst till toaletten mitt i natten, då var jag tvungen att ta mig förbi allrummet, där de så satt och pratade om min adoption. Med största sannolikhet pratade dom om det. För jag hörde Farbror säga" det var då Karl - Philliph adopterades av Conny". Kanske hörde jag fel, han kan ha sagt" Det var då Karl Phillip assimilerade Conny". Men jag skriver till er på grund av version ett så. Det är inte lätt. Jag vill bara ha reda på fakta så, vilka mina riktiga föräldrar är. Nu har det blivit så knepigt hemma(vilket inte är mitt riktiga hem)då de så har sänt mig till en psykiatriker. Jag kan ju skriva lite om hur det gick då. Den vandrande pinnen tog emot mig. Ja, han är så lång och smal då, att jag kallar honom för det. Jag får sitta i en fåtölj, medans han så sitter mitt emot. Varannan minut säger han så "Jaha, hm, fortsätt". Det verkar vara den lättaste saken i världen att vara en psykiatiker. Bara säga varannan minut"Jaha, hm fortsätt". Eller "Kan du vidarutveckla det?"Så får man betalt också och vara så där fåordig. Ja, varför är jag så hos denne mannen? Det är för jag anses vara för intelligent helt enkelt. Skolan tråkar ut mig, så jag är klar med skoluppgifterna när de andra väl har börjat med dem. Därför blir jag också mobbad. I alla fall så har jag pressat fram att jag får en cocacola innan vi börjar.Menar Pinnen med det. Idag så när han skulle fixa colan, så hittade jag en kikare i en byrålåda. När han kom med min cola, frågade jag ifall man kunde se stadens duvor på taket med kikaren. Sedan så... ja, jag har skrivit dialog faktiskt vad som sades... - Vad gör du? frågade pinnen och kommer in med colan i rummet. Jag berättar så för honom att jag är adopterad. Att pappa inte är min riktiga pappa. Han ser ut som han höll på att sätta i halsen. Till slut får han ordning på sina anletsdrag och säger"verkligen?" med alldeles svag och hes röst. Jag skrattar nästan ihjäl mig. Skrattar och skrattar honom rätt upp i ansiktet. Jag kan inte sluta att skrattta. Ju mer jag skrattar, desto mer hatar han det, men han kan inte säga något emot det, för han får ju betalt. Pinnen avslutar vår prattimme. För min mamma har kommit. Han ber mig sitta kvar där jag sitter och säger att han behöver tala med min mamma. Jag hör dem och jag har fått lov att tittat på hans teve så länge. Jag hör min mamma med sin isiga stämma. Hon använder den stämman då det är något som går henne emot. Jag kan inte urskilja vad som sägs, men det verkar som han klagar på mig. På hemvägen så säger mamma i bilen hem till mig att pinnen har klagat på mig och att det vore lovansvärt ifall vi kunde hitta en annan psykiatriker. Han hade också en som han kunde rekomendera, faktiskt, säger mamma. Till mig sade pinnen förut att att vad jag än berättar för honom kommer det aldrig att lämna rummet för det är en hemlighet mellan honom och mig. Men så här, han berättade för henne, eller hur? Så han är en lögnare som alla andra vuxna och han leker samma lekar som alla andra vuxna gör. Alla spelar och det är meningen att jag skall tro på det, precis som det är meningen att jag skall tro att pappa är min riktiga pappa. Så adoptionsbyrån, nu vet ni hur det ligger till. Jag är alltså adopterad till hälften av min mamma och helt av min pappa. Jag fick höra det av en annan elev i skolan, att ifall föräldern inte vill ha en, då är man till hälften adopterad. Jag skickar med ett frankerat kuvert från min skola, med min adress på. Skriv, skoluppgift på kuvertet, då öppnar inte mina förädrar det. Mitt personnummer är 99-02-12. Skulle så vilja veta vem min riktiga pappa är Med vänliga hälsningar Karl-Phillip Andersson-Kronsparre
Prosa
(Novell)
av
Mr Lindemann
Läst 1739 gånger och applåderad av 21 personer Utvald text Publicerad 2008-10-27 17:39 Författaren Mr Lindemann gick bort 2012. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.
|
Nästa text
Föregående Mr Lindemann |