Och min värld har börjat gå under,
djupa tankar gör att jag inser
hur långt jag föll ner så hårt.
Regnet faller alltid på mig,
ändå finns du där och håller min hand
genom att stötta.

Och du är en av de få
som verkligen ser mig för den jag är.
Jag hatar mig själv för att ha
berättat om hur dåligt jag mår.
(Älsk, förlåt)

Du är så långt borta.
Trehundratusen
mil känns det som.

Gråt inte, säger jag till mig själv
och ger mig själv löftet
som aldrig
går att hålla.
Världen har börjat falla ihop.
Och jag kan inte beskriva hur glad
jag är över att ha dig
vid min sida.
(du har aldrig svikit mig)

Stjärnglans träffar aldrig mig,
livet verkar aldrig blomstra
av den härliga lycka som jag har glömt
bort hur den känns.
Hemska sanningar visar
mig vägen till lögner.
(ändå gör du allt så mycket bättre)

Älsk,
förlåt att jag är så svag.