i kyrkan får jag
reda på att jag
har lunginflammation
- det är inget
att leka med
säger doktorn
förr i tiden
dog människor
av sån't
jag tittar på
flugan som krockar
mot fönsterrutan
se'n dess har jag inte
tagit en meter

mina revben
värker
folk som ser mig
slätar till sina
frisyrer
drar in magarna
och rätar på
ryggarna
i spegeln
i närheten
sveper blicken
som i förbigående
förbi

med stort besvär
faller jag
mina knän
nuddar pope joans
ansikte
tårarna på stenen
suddar ut tiden
mellan oss

på sjukhuset
väntar hon likblek
- livet är en gåva
det är inget
att leka med
jag tittar på
taxametern
som slutat ticka
sedan dess har jag inte
tagit en meter

mina händer darrar
fönstren stirrar inåt
tåget skenar
i mörkret
- nästa nå'nstans
viskar pope joan
när
hennes ansikte
i fönstret
som i förbigående
sveper förbi