jag vill fan inte vara patetisk

och inte sitta och tycka synd om mig

eller hota med att ta mitt liv

skulle bara vilja höra

om det finns någon

som kan känna igen sig

som inte heller har ett namn

att uppge om det frågas efter

närmast anhörig

som inte heller har daglig

närhet eller mänsklig

kontakt 

som har vänner som

svikit när de som bäst 

behövdes

som endast har

avlägsna släktingar

utan relation

som redan tidigt i livet

ställdes utanför för

att livet hånskrattade redan då

(med en utvecklingsstörd bror och

en död pappa var jag inte självklar)

som inser att

livet är kört för

att energin är slut

som har gjort

sina försök att klara

ensamlivet utan att lyckas

finns det någon sådan

människa här

finns du