Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
drogfri ännu en tid men är inte också ensamheten en drog?


förvirrad söker jag ett värde jag aldrig ägt (nyvaknad oro)


Som skulle godheten vara som ett klister
vid vilken domen måste fastna
pergament fyllda av mitt liv
solkade av gatsoparens vilja

Förkastelsen ligger som stenarna
förenade i bruket
slarvigt byggda i romber
katakomber av trolöshet

Det äcklar mig till hulkandet vid den offentliga latrinen
syndabekännelsen utropad
som bön där minareternas torn växer
relligionsfritt

Och godheten klistrar sig
som värdemärken
där efesierbrevets texter kuverterats
adresserade till pöbeln

Och jag ser när postbudet tömmer sina dofter
rakad naken inför skranket
kollekten samlad gärningslös
och rabatten redan avdragen

Inför den sista stämpeln
ondskans märke syns som kolet
skimrande i godheten
och jag känner klistermärkets smak mot gommen

men passerar
medan äcklet strävar i min strupe
inte jag
bara inte jag

men mitt rop skär tunna rep i bitar
och jag ser föraktet
mina egna ord om alla de som tagit mina dagar
i mitt eget tysta öga

Jag är själv mitt onda
det jag kallat godheten och äcklat
så är ensamheten också min
när jag låser dörren mot min längtan




Fri vers av halmstrå
Läst 245 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-11-05 16:42



Bookmark and Share

  Hannadraken
Fasen så bra. Du är en profet. Ropa högt i den öken du är satt i!
2008-11-07

  halmstrå
Men hela det där kärleksbudskapet tappar mening om det inte sätts i ett sammanhang där man tar människor på allvar - och då kan man inte bortse från att vi har ansvar också för allt det som inte är gott. Det är det där sötsliskiga kyrkliga dravlet om hur gulligt livet är som gör mig vansinnig. Som om det inte gör något ifall jag mördar eller skiter i folk. För innerst inne är jag god. Och så ska man ändå "göra gott" dvs pracka på folk en massa fina ord och fina manér som inte betyder mer än piss.
Det enda som betyder något borde väl vara att man försöker ställa upp på andra. Inte att man själv är god. Det är bara viktigt för de som möter mig att jag är god. För mig själv kan det kvitta. Jag behöver inte tycka om mig själv för att vilja andra gott.
Det räcker att jag respekterar att jag är människa och att en människa är en som ställer upp på andra människor. Det hör till arten helt enkelt.
2008-11-05

  Kristina Wallbing
Vi människor är så bra på att döma oss själva (och andra). Däremot tror jag att Gud aldrig någonsin dömer människan. Dom finns inte hos Gud. Han kan inget annat än kärlek. Vi kan döma oss själv till hur många livstidsdomar som helst, men det finns ingen mening i det, vi dras bara djupare ner i den fördömande spiralen. Skam och skuld är krafter som drar oss bort från vårt sanna jag och även från relation med andra. ”Jag är själv mitt onda”, ja men ALDRIG enbart det onda! Det finns i människan ett centrum av kärlek, det är en absolut och obestridlig sanning!!
I efesierbrevet står just att vi är hans verk och därför älskade av honom, HELT oberoende av våra gärningar. Av nåd är det, en gåva är det.
2008-11-05
  > Nästa text
< Föregående

halmstrå
halmstrå