Rösten blev svag inför vanmakten att inte kunna stå tillbaks. Orden for mot offret fram likt järnhjul över frusen mark. Inte en ton av det som kom innehöll något av substans. Trumpetaren hade mist sitt gehör och förstod inte att de andra var på nästa vers. En störtskur av hagel fortsatte genom den späda luften och ut på allt tunnare is...

Giftet hade satt igen flyktvägarna och orden bromsades upp av den brutala insikten av utsatthet. Övergreppet var redan ett faktum, riset hade skavt och på insidan tog processen av det förhatliga spelet vid.

Kränkningens vassa stund var över men ändå inte, den gnagde likt en vass tand mot allt som inte kunnat sägas men borde bli sagt. Lojalt stod broder bredvid men glömde helt bort mot vad och vem lojalitetens rötters jord skulle frodas i.

Med sliten stämma och torr mun föll slaget platt, även mitt emot blev något stort och plötsligt outsagt. Förvandlad av stridens emotsagda ord kröp svaren tillbaks. Ett spjut genom luften nådde inte ända fram, men svärdet föll i en människas kamp. Makten var total, den var ilegal. Böjda knän manade annat, storhet med fall föll sakta ner!