Kölden inifrån
och regnet
ispansarglas invid frostens ådra
lögnens glödande magma
kallare än stål

drar det mig
spetsar mig medvetslös

Faller inifrån och ut
och regnet
grånar himlen i ljuset
befriar sanningen
kallare än stål



I tolfte timmen fanns inget hopp
och i den fjortonde

gav jag upp


Sanningen förlåter mig aldrig
och regnet
faller över bara axlar
frostat glas
kallare än stål