munnen viker sig dubbel och andetagen
blir fastgjutna i strupen
väggarna är dåsiga
det blir ingen stairway to heaven
utan jag klättrar till solnedgången
och försvinner med den istället
djupyker i dina andetag
och försöker hitta andan
men du har gömt undan den
jag är medvetslös men hjärtat
talar utan att du hör på

varje hem är någons lycka
men du rasade till musikens
hemliga innegårdar och sjöng
lyckan tillbaka till 50-talet

vill inte tillbaka
bara bort från dig