mina fingrar  vandrar i din skog

din myllas mörka underbara

där allt är vilt

och jag inte kan gå vilse

jag finner alltid vägen

jag bländas av ditt bärnstensblänk

och vilar i din silkeshuds  doft

jag slingras runt din kropp

jag lyfts in

upp

in igen

och jag glänser

jag vaknar tilll underbar

för du har målat mig

med din dofts färger

när vinden inte når in

är du min pust av svalka

då du håller mitt ansikte mot solen

och jag får se på dig

väcks allt det som inte är på riktigt

jag ville ha det

och du gav

mina läppars hungiga kyssar

delas ut

alltid över

och i innerlighet

brand

och ändlöst

låt oss lägga oss ner

låt oss förenas

i ömhetens trygghet

och jag ska bli

intill

slutet

med dig

låt oss bädda för ro

dit ingen kan kan nå

för vi vet inte hur lång tid vi kan få

tiden får gå

älskade