Jag vet att jag är utelåst,
för jag känner kylan.
Och jag vet att jag är portad,
för det blåser i mitt hår.
Jag tror minsann,
jag har frusit fast,
här i utkanten av ditt hjärta.
Men det gör detsamma,
för det lilla
jag ser,
i ditt brevinkast,
gör det hela,
värt att frysa.