Det finns ingenting
som är så kallt och naket
som en gata,
belyst med brandgula lyktor.

När november lider
går mörkret framåt
och täcker vad
som täckas kan.

Och när november
liksom magiskt
låter allt vara fuktigt
blänker lampans sken
i hennes ögon.

Kanske är det hon
som är kall och naken.

Kanske är det hon
som har rätt.

För det finns ingenting
som får mig att känna mig
så kall och naken,
som när hon lämnar mig ensam
i novembers makt.