Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

STORMNATT

Stagen på båtarna smattra och slå
under hetsiga vindbyars kast
över dem tornar sig stormmolnen grå
belysta av åskviggens kvast.
Mörkret är overkligt tjockt och kompakt
men blixten är overkligt ljus.
Likt hedningar rädda för åskgudens makt
kryper vi hop i vårt hus.

Blygrått är vattnet i hamnens bassäng,
surrade båtarna guppar i takt
blygrå är himlen, dess uppsyn är sträng
vågorna sköljer en trettifotsjakt.
Gästhamnens flagga har slitit sig loss
linorna fladdrar förlösta i skyn
ingen som gör något åt det förstås
ej en själ kan man skymta i byn.

Spöklik vår spökstad i stormvindens grepp
takpannor regnar i gränderna ner.
Kronorna gungar i bykyrkans skepp,
vindflöjeln syns inte mer.
Det rasslar om trädens och buskarnas blad
när vindbyar sliter däri
en plastpåse dansar längs en esplanad
som ett led i en glömd liturgi.

Vågor marscherar mot vågbrytarns vall,
havet är piskat till vrede i natt
in emot land rullar åskornas knall
som de åldriga gudarnas skratt.
Skrattet, ett hånskratt mot människans svek
Människan, dumdristigast ibland djur,
är liten och ynklig mot gudarnas lek
en dvärg mot den största, vår Drottning Natur.




Fri vers av Lars Anders Johansson
Läst 616 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-11-12 14:04



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lars Anders Johansson
Lars Anders Johansson